Nya regler för mobilanvändning bakom ratten

Den 1 februari trädde nya bestämmelser i trafikförordningen i kraft. Det är numera uttryckligen förbjudet för förare av motorfordon att hålla en mobiltelefon i handen. Men gäller förbudet även amatörradioutrustning och annan fast monterad kommunikationsradio?

Man får inte hålla telefonen i handen. Men räknas ett signalrött läppstift som ”annan kommunikationsutrustning”?
Foto: United States Air Force

Här råder viss förvirring, inte bara bland radioamatörer. Den nya regeln utgörs av en enda mening som lagts till trafikförordningens 4 kapitel 10 e §:

Tidigare text:

Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet.

Ny text:

Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen.

Man preciserar inte vad som avses med ”annan kommunikationsutrustning”. För en lekman kan det framstå som om vi fått ett förbud som gäller tämligen brett och i dagspressen kan vi läsa att även bussbranchen, åkerinäringen och till och med polisen har fått huvudbry. Räknas handmikrofon med PTT-tangent som ”kommunikationsutrustning”?

Från åkerinäringen framhålls att exempelvis vägtransportledare är beroende av att kunna använda kommunikationsradio vid tunga transporter. Bussbranschen har tidigare ställt sig bakom ett mobilförbud, men man hade uppenbarligen inte tänkt sig att förbudet även skulle omfatta de cirka 10 000 bussar som är utrustade med kommunikationsradio med handmikrofon. Nu har man skrivit till näringsdepartementet och begärt ett undantag.

I den nya förordningen verkar man inte ha tagit hänsyn till de slutsatser som drogs i den rapport från Transportstyrelsen som skickades på remiss inför lagändringen. Där skriver utredaren:

”Vi har i utredningen inte kunnat finna stöd för att hantering av någon annan handhållen kommunikationsutrustning än mobiltelefon skulle vara så problematisk med hänsyn till trafiksäkerheten att det kan motivera ett förbud.”

Inte heller Transportstyrelsen tycks klar över hur de nya reglerna ska tolkas. I sin information till yrkesförare undviker myndigheten att svara på om själva mikrofonen räknas som kommunikationsutrustning:

Jag använder annan kommunikationsutrustning så som komradio i mitt arbete – kan jag inte göra det längre?

Du behöver inte sluta använda din kommunikationsutrustning i bilen, men du måste använda den trafiksäkert.

Det är inte olagligt att prata i mobilen, eller annan kommunikationsutrustning, när du kör, men du får inte hålla mobiltelefonen, eller annan kommunikationsutrustning, i handen.”

Åkeribranschen vill nu alltså ha ett undantag för yrkesmässiga godstransporter. Bussbranschen vill av förklarliga skäl inte nöja sig med ett sådant undantag, utan vill att busschaufförer ska undantas.

Hellre än att införa branchvisa undantag anser SSA att man borde ha följt det beprövade exemplet från den norska föreskriften och klart definierat vilken sorts kommunikationsutrustning man menar:

”I denne forskrift forstås med:

a) Mobiltelefon: radioutstyr for kommunikasjon over offentlig nett.
b) Bruk av mobiltelefon: enhver betjening av mobiltelefonens funksjoner.
[…]
Fører av en motorvogn må ikke bruke mobiltelefon under kjøring.”

SM5PHU Jonas
Print pagePDF page
Share