Digisonden: Radiooperatörens vindmätare

Figur 1. Jonogram, upptaget vid Juliusruh på ön Rügen i södra Östersjön, förmiddagen den 6 januari.

Figur 1. Jonogram, upptaget vid Juliusruh på ön Rügen i södra Östersjön, förmiddagen den 6 januari.

—– Av Kjell W. Ström, PB3SM (SM6CPI) —–
Publicerad 2013-01-13

 Varför använder vi den “opålitliga” kortvågsradion, när det finns mobiltelefon och Skype? När vi får den frågan, försvarar vi oss ofta med att det är av samma anledning, som att det fortfarande  finns de, som föredrar segelbåt, trots att det funnits maskindrivna båtar i mera än 100 år. Men, medan den skicklige seglaren sätter segel och kurs bl a med utgångspunkt från vad vindmätare och vindindikator, nöjer vi själva oss oftast med att utbyta och notera signalrapporter.

Över Internet har vi tillgång till en sorts vindmätare för jonosfären i form av jonogram, som uppdateras ofta. Det finns ett nät av s k Digisonde- stationer. En sådan station sänder pulser med en lodrätt uppåt riktad antenn och man mäter den tid det tar för pulsen att reflekteras i jonosfären och nå ned till mottagarantennen. Från detta värde beräknar man den (skenbara) höjden till jonosfären. Digisonden sveper kontinuerligt över hela kortvågen och resultaten redovisas i ett diagram, ett jonogram.

 Betrakta den röda kurvan!
Fig. 1 visar ett sådant jonogram, upptaget vid Juliusruh på ön Rügen i södra Östersjön, på förmiddagen 6 januari. Det är rätt typiskt för denna tid under den mörkaste delen av året. Vi ska här begränsa oss till den
röda kurvan, som visar jonsfärhöjden för F2-regionen för olika frekvenser. För den som vill veta mera, finns länkar längst ned i artikeln.

Här: Kritiska frekvensen foF2 vid 6,9 MHz
Denna F2-reflektion sker på just över 200 km upp till den kritiska frekvensen, foF2 vid 6,9 MHz. Högre frekvenser reflekteras inte tillbaka till digisonden. Vi kan också se en andra kurva vid 400 km höjd. Det är i själva verket en signal, som har återreflekterats från jordytan och sedan reflekterats en andra gång av F2-regionen. Detta tar dubbelt så lång tid och ser därför ut som en reflektion från dubbla höjden i diagrammet.

Annandag jul 2012: Fyra (!) reflexioner

JonoFig2

Figur 2. Jonogram från Rügen annandag jul 2012: Goda konditioner…minska effekten så stör du mindre.

Annandag Jul 2012 var det rätt stökigt på 80 m. Aktiviteten var traditionellt hög med bland annat lokala jultester runtom i Nordeuropa. Det klagades ofta över störningar, men de vanliga QSO-kompisarna tilldelades också rapporter om högre signalstyrka än vanligt.

En del av förklaringen finns i Fig. 2, som är jongrammet från Juliusruh vid samma tidpunkt på Annandagen. Vi ser här hur joniseringen över södra Östersjön var så stark, att signalpulserna återeflekterades minst fyra ganger, vilket innebär att det var ovanligt goda konditioner på 80 just den dagen. Här i Holland hörde jag t ex PA-ringen på 3,603 kHz lika bra från SK4KO:s webmottagare som på min egen radio.

Använd inte mer effekt än nödvändigt
Det hade möjligen blivit mindre stökigt på bandet om alla hade följt det gamla goda licensvillkoret att inte använda mera effekt än vad som krävs för att genomföra den aktuella förbindelsen. Men det är väl en helt annan sak? Håll dock i minnet att vid ovanligt bra utbredningsförhållanden, kommer också dina egna signaler att uppfattas som störande över ett större område än vanligt.

Om författaren:
Kjell började som kortvågslyssnare i 13-årsåldern, var operatör på SL7BZ och SL7BX 1960-61 och fick egen signal, SM7CPI, 1962. Utskickad till Japan på jobb 1976 och blev kvar där till 1983. Därpå flytt till Italien och
1988 till Holland för att etablera europadistributionen för en japansk tillverkare av bl a amatörradio. Sedan några år pensionär i Zaandam med anropssignalen PB3SM, tidigare PA3FNZ.

SM7DZV Erik