i Rampljuset SM5BXC

“i Rampljuset”

så i slutet av februari månad kommer återigen ett nytt avsnitt av i Rampljuset. Denna gång är Karl-Axel från Åtvidaberg med som berättar om, och visar upp sin radio historia:

En hel del bilder kan du se i stor format klicka på bilderna.

SM5BXC kör telegrafi från Lakvik stationshuset (klicka på bilden för mer info)

Mina första 17 år växte jag upp på landet, en liten gård ca 1 mil från Nässjö. Mitt första intresse för elektronik tror jag började när en elektriker var och bytte ut alla elektriska prylar i mina föräldrars ladugård. Strömbrytare och lamphållare bestod då av porslin och ledningarna med avstånd ca 10 cm från varandra var fastbundna på porslinsisolatorer. Allt detta spännande material kastades på en soptipp. Hur gammal jag var då mins jag ej men jag hade en sandlåda där jag byggde sandslott och vägar för mina leksaksbilar. Att då av det kasserade elektronikmaterialet från soptippen bygga elbelysning i sandlåda blev för mig en utmaning. Förstod att det behövdes två trådar för att det skulle fungera och kände till att det var farligt att komma åt några trådar som var strömförande. Mina föräldrar hade säkert förklarat det för mig. Jag satte upp lite stolpar i sandlådan hängde upp ledningar, lamphållare och monterade en strömbrytare. Sandlådan låg några meter frän ett brygghus och där fans det ett uttag för 220 volt. Drog två oisolerade ståltrådar som användes när dom hässjade hö den sista biten till eluttaget och stack in en tråd åt gången i eluttaget och kröp ut under trådarna till sandlådan och lyset fungerade. När mina föräldrar fick se min installation blev dom förtvivlade och strömmen bröts omgående till brygghuset.

en kristallmottagare (klicka på bilden för mer info)

På vinden i huset där jag hade mitt rum hittade jag en kristallmottagare som min far byggt. Han berättade att han hade cyklat till Nässjö och köpt delar till den. När den var färdigbyggd hissades en tråd upp mellan två flaggstänger och han berättade att det första han fick höra var när Charles Lindbergh flyg över Atlanten år 1927.

Jag fick i gång kristallmottagaren och lurarna satt på hela nätterna. Det var ju besvärligt att hitta en bra punk på kristallen så fick löfte om att köpa en riktig radio. Det blev en Centrum och det var spännande att nu kunna lyssna på trafik till fiskebåtar och radioamatörer som pratade med varandra. Nu fick jag också in spionsändningar på telegrafi och det blev säkert starten på mitt amatörradiointresse. Köpte boken radiobyggboken del två där en beskrivning på en enkel kristallstyrd sändare för 40 och 80 meter var beskriven. Köpte delar till sändaren och fick den att fungera. Under tiden satt jag också åtskilliga timmar och lyssnade på spionsändarna så till slut kunde jag hjälpligt läsa och sända telegrafisignaler. Min första telegrafnyckel köpte jag frän Elfa 3 aug 1959 till ett pris av 21,50 kronor. (har beställningssedeln bevarad, jag var då 16 år) Det är den nyckeln som jag än i dag använder vid portabelkörning.

Karl-Axel kör AM test med en RA200 militär station.

I radiobyggboken var också en beskrivning på att bygga en TV. Och eftersom en TV sändare nyligen var uppbyggd i Nässjö så blev detta en ny utmaning. Det gällde nu att spara så gott det gick och när jag hade fått ihop ca 30-40 kronor så gick en beställning till Elfa. TV apparaten var klar i början på år 1960.

Erhöll amatörcertifikat klass C 17 mars 1966. Mitt första QSO på telegrafi utfördes 9 april 1967 kl 08:45 med SM7DTU Carl i Lund.

Smålandsbyggdens Tidning hade en artikel införd 20 april 1960 där min TV och min fars kristallmottagare var fotade. Här kommer texten från tidnings artikel i sin helhet:

” När Karl-Axel Axelsson plockar fram alla sina hemmatillverkade radioapparater liknar hans lilla kammare en bättre serviceverkstad. Förutom TV:n har han byggt en batterimottagare, en kortvågssändare och en FM-mottagare. Karl-Axel går i händige pappan, köpman Axel Anderssons fotspår. Denne byggde redan på 20-talet den kristallmottagare han håller i handen.

Han säger inte mer än nödvändigt -och knappt det- men han ser med en öm blick som säger mer än ord på sin fyrkantiga låda med det för en oinvigd ofattbara virrvarret av trådar, kopplingar, rör och andra doningar. Ett bara skenbart virrvarr, vill säga, för 16-årige Karl-Axel Axelsson i Kulebo, Barkeryd, är det mesta i lådan vid det här laget självklart som att läsa ur bok. Karl-Axel Axelsson har byggt en TV-apparat. På sin lilla trånga kammare på andra våningen i Kulebo har han suttit kväll efter kväll under det senaste året och knåpat med sina enkla verktyg — några skruvmejslar, en hovtång, en avbitare och några andra prylar. Nu kan han ta in testbilden från sändaren i Nässjö, den är för all del inte riktigt fullgod än, men det kommer, det kommer, vet Karl-Axel, fin trimning pågår, han är övertygad om att apparaten skall bli bra.

Ärftlig belastning

Man talar om ”ärftlig belastning”. Regeln gäller i det här fallet. Köpman Axel Andersson, Karl-Axels mångfrestande far, var ung samtidigt med radion och greps då denna märkliga uppfinning började bli känd av lust att med egna händer tillverka en kristallmottagare, en i och för sig mycket enkel apparat, men på den tiden ett förunderligt tekniskt instrument. Med lurarna för öronen satt Axel Andersson en majkväll 1927 och hörde rapporterna om hur Charles Lindberg i sitt bräckliga flygplan ”The Spirit of S:t Louis” gjorde bragdflygningen över Atlanten och lade en hel värd för sina fötter. Och många politiska valrapporter ha den intresserade kommunalmannen fått genom sin kristallmottagare.

Utan teknisk skolning

Pappa är därför intresserad åskådare då Karl-Axel grejar med sin TV. En tunn bok — ”Radiobyggboken” — är Karl-Axels enda läromästare praktiskt taget. Han har tjockare radio- TV-böcker också i sin bokhylla, där Coopers ”Hjortdödaren” för ett ganska ensamt liv bland den tekniska litteraturen som för Karl-Axel är vida mer spännande än den mest rafflande indianberättelse. Men de här tjocka TV-böckerna begriper jag inte ett grand av, säger den unge amatören, vilken inte fått den minsta tekniska skolning annat än den han kunnat läsa sig till på egen hand. I vardagslag sysslar Karl-Axel med helt andra saker på skumgummifabriken i Forserum (Nuvarande FIAB) (länk: https://www.forserum.eu/forserum/historia) , där han är anställd, men går nu och hoppa på ett positivt svar på den ansökan han sänt iväg om att få bli lärling hos Åtvidabergs industrierna.(=länk till pdf fil)

Batterimottagare först

Karl-Axels radio-TV-intresse började ungefär samtidigt med att han slutade folkskolan. Till TV-bygget har han gått “länga vägen” via batterimottagare, radiosändare och FM- mottagare och när han plockar fram alla sina apparater i sin kammare börjar den likna en bättre serviceverkstad. Ljudet i sin TV-apparat ämnar Karl-Axel för övrigt ta ut ur FM- mottagaren. Sin kortvågssändare far däremot Karl-Axel inte använda än. Han har inget certifikat, något “riktigt”, sådant kan han inte få förrän han fyllt 18 men Karl-Axel ämnar dock lära sig så pass mycket radiotelegrafi att han far ett C-certifikat innan dess.

Inga fritidsproblem

Ca. 500 kronor, har Karl-Axels 17-tummare kostat honom. Den har fått ett snyggt skal i en trälåda klädd med brun galon och det syns bara så där lagom mycket att den är ett amatörbygge. Vore den bara färdig så att man kunde slå sig till ro och titta! Nej, förresten, kanske är själva byggandet det roligaste. Trimningen är dock ingen lätt sak. Har den unge Barkeryds pojken fått några goda råd av en mera erfaren amatör i gemet, Börge Palm i Gissebäck. Han har också lånat ut några trimningsinstrument till Karl-Axel och när de bägge TV-entusiasterna börjar prata fackdetaljer begriper pappa Andersson inte ett dugg trots sin kristallmottagare.

Nej fritidsproblem har landsbyggspojken Karl-Axel aldrig haft. Med en envishet som hedrar hans röda kalufs har han tillägnat sig radioteknikens hemligheter och enda felet med de tysta kvällarna i Kulebo är att de är alldeles för korta.”

Efter tidningsartikeln blev jag antagen till FACIT i Åtvidaberg. En intern fyraårig yrkesskola som finmekaniker så då gick amatörradiointresset på sparlåga.

Hallicrafters SX-28 (Bild: Rigpix)

Men det hindrade inte att jag under tiden på yrkesskolan byggde den kortvågsmottagare som var beskriven i radiobyggboken del 2. Efter att slutat yrkesskolan och genomgått militärutbildning så fick jag mer tid för amatörradio. I det militära kom jag i kontakt med en person som hade en Hallicrafters SX-28 stående som jag köpte. Så nu hade jag min hemmabyggda sändare för CW och mottagare.

Erhöll amatörcertifikat klass C den 17 mars 1966. Mitt första QSO på telegrafi utfördes 9 april 1967 med SM7DTU Carl i Lund. Detta första QSO blev en svettisupplevelse kommer jag ihåg. Men lyckades att tala om på CW att det var mitt första QSO så jag fick ett handskrivet lite längre brev från Carl efter våran och min första radiokontakt.

Heathkit SB-102
Yaesu FT-890

Det blev nu något tusental kontakter på enbart CW och 80 meter. Att kunna köra SSB hade jag ingen sändare för så mitt nästa köp blev en färdigbyggd Heathkit SB-102  så nu fylldes flera loggböcker med kontakter på både SSB och CW.  Nästa lite modernare station blev en Yaesu FT-890 som gick att ta med sig ut för portabelkörning. Vid den tiden började kommunjakten så min Yaesu station fick följa med vid aktivering av några kommuner där amatörer saknades. Jag körde hem diplomet för alla 290 kommuner både på SSB och CW. Här vaknade intresset för portabelkörning på allvar.

Icom 706 MK2G
SM5BXC + 8S5A kör under jorden.
Karl-Axel kör från Borgs ekhagar utan för Norrköping; “Att köra radio är för det mesta en fest!”

En Icom 706:a inköptes så nu blev det fart att köra naturreservat och sjöar. Några lite udda naturreservat har det blivit. Gotska Sandön, där jag fick frågan vad jag skulle med ett bilbatteri till på ön… Tog en segelbåt till reservat i Östersjöns yttre skärgård, segelbåt till Blå Jungfrun, Öland och bott på vandrarhem, hotell i Malmö, Trollegater från salen under jord där det tidigare enligt sägnen bodde troll.

 

 

Här fick det bli ett mindre batteri som gick att få ner i grottas trånga ingång, körde där tillsammans med 8S5A/Kjell. Listan på besökta reservat och sjöar kan göras lång. (Bild 7-Ekhagar) Men under radiokörandet har det också blivit några byggen. Konverter för SSTV, PSK31, Grimetonsändaren, mottagare för satellit TV (betongformen för gjutning av parabolen ligger fortfarande kvar på tomten) så här kan listan på byggen göras lång.

 

 

Hembygge av SM5BXC/Karl-Axel, en autogyro!

Min andra hobby har varit att flyga mindre flygplan. Erhöll flygcertifikat typ A den 22 mars 1971 och utförde ett antal flygningar med flygplan Cessna 150,170 och 182. Mina längsta flygningar frän Linköpings flygplats blev ett antal till Gotland för att bada. Västerås, Malmö Sturup och några närliggande platser. Byggde ett eget flyg, det blev ett autogyro med registrerings beteckning SE-HXR där alla detaljer tillverkades i garaget, svarvning fräsning mm. Styrhandtaget är från ett en SAAB A32 Lansen , så avtryckaren till raketer blev PTT för flygradion. Provade först med mikrofon på en bygel framför munnen men då hörde trafikledaren bara motorljudet. Så det slutade med en strupmikrofon som användes i stridsvagnar. Det funkade bra. Så det blev ju radioexperiment på lite annorlunda sätt. Var med i TV programmet Sigma i november eller december 1984 där flygning utfördes i Umeå där TV studion för Sigma låg. Varit på Cypern och Danmark och flugit autogyro men där lånade jag maskiner. Under tiden har jag också byggt hus där taket är fullt med antenner och på tomten en mast ca 25 meter hög.

 

Karl-Axel vid Daisy på Ronneby flygplats.
SM5BXC kör flygplan….

 

Nu ägnar jag mig av lite lugnare hobby. Kör mest radio hemifrån och är medlem i flygare Veteraner och följer med i DC trean “Daisy” men där är jag bara passagerare. Daisy flög första gängen år 1943 och jag är född samma är och det skiljer bara två dagar mellan flygplanets första flygning och min födelsedag, lite roligt.

 

 

Bon Jour modell (bild: NDL-DX.se)

Så långt Karl-Axels berättelse om hans radiokarriär. Men mer radio har jag hittat: SM5BXC är även en Radio Nord entusiast! Radio-Nord-WEB-QRZ 02-2015=SK5BN (=länk till pdf fil) Flera föreläsningar om Radio Nord har det blivit, och även en modell har byggts av sändarfartyget Bon Jour. Miniatyr fartyget finns nu i Vaxholms Fästnings museum.

Ove och Karl-Axel kontrollerar antenner

 

 

 

 

 

När jag byggt modellen på Bon Jour så besökte jag Ove Sjöström så han fick kontrollera att alla antenntrådar var rätt monterade.

Ove var ju chefstekniker för radiostationen ombord och klättrade ofta i antennen. Ove var ju med under hela Radio Nord tiden från att sändaren monterades av flera tusen delar i Köpenhamn till sista sändningskvällen. På bilden sitter vi och pratar om alla äventyr på havet.

 

Världens minsta fyr?
Här kör Karl-Axel Hästholmens fyr vid Omberg.

SMFF och SMSS ligger Karl-Axel varmt om hjärtat, och man hör honom ofta igång från något naturreservat eller sjö. Just nu toppar han listan med mest körda områden på Svenska Naturreservat.

 

 

Aktivera fyrar är även SM5BXC:s grej: vad sägs om världens minsta fyr SH5WSL ”Stens huvud” som Karl-Axel aktiverade 2010 vid fyrhelgen. Men även Hästholmens fyr var igång som SM5BXC/LH för några år sen.

 

SM5BXC körde Höcksjön=BARR och lyssnade jag på musik vid kaffepaus.
kör Karl-Axel nu SMFF eller SMSS?!

Stort tack till SM5BXC/Karl-Axel för texten och bilderna!

Författare: SM5YRA